Imorse när jag vaknade kändes det som både knopp och kropp vägde bly.. Nu på eftermiddagen mår jag lite bättre och förhoppningsvis är jag piggilin imorgon då jag har en dejt inbokad och även nattjobb!

Nu ska jag åka och hämta ett paket på posten, göra i ordning middag och sedan är det nog kväll och då ska jag krypa ner i soffan och försöka mig på en årskrönika (är det något ni vill läsa?) Lite senare får jag mysa med min andra hälft också. Han ska dock direkt iväg på träning efter ankomst på Västra stationen. Torsdag är stressigaste dagen på veckan för honom. Tidig morgon, tåg till Gävle, promenad till högskolan, studier hela dagen, tåg hem och träning direkt på det. Han höll faktiskt på att sova över tåget imorse! Kl 04,55 imorse hade jag en döstressad sambo här hemma, men iväg kom han som tur var! :-) 

Kollade tillbaka i akrivet och såg att de idag är det precis ett år sedan P fick besked om nya jobbet! Kommer ihåg lyckan och glädjen som om de var igår (han kom springandes ut ur sjukhushissen i garaget med armarna högt där jag stod och väntade på att vi skulle åka hem från jobbet, han sprang fram, lyfte upp mig och sa "De är helt sjukt... Jag har just fått veta att jag fått jobbet!" Jag grät. Jag visste ju hur mycket han ville ha det. Han kunde knappt koncentrera sig på något annat dagarna innan och efter beskedet. Chansen att han skulle få jobbet kändes liten med tanke på hur många sökande sjuksköterskor de var och dessutom hade han ingen tidigare erfarenhet av det, men se så de blev! Samtidigt som chansen kändes liten sa min magkänsla sa han skulle få jobbet. Men jag vågade inte tro för mycket. Efter 6 månaders provanställning övergick de i sommras till fast anställning och jag är så glad och lycklig för din skull, mitt hjärta!

Du är grym!