& det är inget nytt.. :-)

i förrgår kom hjärtat hem med en julhälsning. En jätte fin julstjärna, en gigantisk chockladask & ett fint munmålat kort där någon hade skrivit direkt från sitt hjärta. Jag grät när jag läste kortet. De var så himla fint skrivet. De var känsligt att läsa hur en anhörig upplever min fina sambo, hur fantastisk och ovärderlig han är och har varit för patienten & dess anhöriga på rättspsyk. Jag läste, grät en skvätt, läste igen och grät ännu mer. Ja, jag grät mig igenom alla raderna och jag inser åter igen att jag har en fantastisk sambo. Jag blir så stolt! De värmde såklart i Pontus hjärta också att få veta att han gör och har gjort ett bra jobb för patienten och dess anhöriga.

Vi alla behöver ibland få höra det lilla extra som ger oss extra energi! :-)